I veckan var jag och såg MJ:s “This is it” på bio. Oh My God så bra den var!
Jag har alltid älskat att gå på bio så länge jag kan minnas. Det finns t ex inte många Disneyfilmer som jag inte har sett och fortfarande är ett stort fan av. När jag var liten var det automatiskt underförstått att om mamma eller någon kompis tog med mig på bio så ingick det liksom att man köpte med sig en godispåse på vägen dit. Det fanns liksom inte att man inte gjorde det – alla gjorde det! Sen satt man där i biomörkret, var och en och prasslade med sin egen påse. Så mysigt!
Men när jag blev sjuk i anorexin så slutade jag såklart med sådan här saker och menade att filmen borde vara lika bra oavsett om jag satt och tuggade på en syrlig godisnapp eller inte. Men så här i efterhand kan jag erkänna att både filmen och själva biobesöket inte alls är lika roliga längre… det saknas något.
Efter att inte ha ätit något sedan åtta år tillbaka under mina biobesök beslöt jag mig därför att utmana mig själv. “This is it” var en film som jag verkligen hade sett fram emot och ville verkligen få en så optimal bioupplevelse som möjligt. Därför utmanade jag mig själv och köpte med mig mitt favoritgodis – nötter täckta med choklad. Dessutom en cola light till det, vilken fest detta blev!
Det är nog svårt för en “frisk” människa att förstå hur lycklig som jag kände mig under dessa 111 biominuter. Det var magiskt! Under åtta år har jag aldrig kunnat tillåta mig själv att äta varken godis, popcorn, chips, frukt eller grönsaksstavar eftersom jag tyckt det varit så jobbigt att äta på tider som inte passat “så bra” eller för att jag alltid får ångest. Därför var jag såklart även lite nervös innan jag gick och handlade godiset eftersom jag var orolig att jag skulle tappa kontrollen och antingen inte våga röra påsen eller råka ut för ”passa-på-känslan” som vill att jag ska äta upp allt på en och samma gång eftersom det kanske dröjer väldigt länge tills jag vågar utmana mig själv nästa gång. Därför hade jag tänkt igenom det här och var mentalt förberedd på alla känslor som förmodligen skulle kunna drabba mig och hur jag isf skulle tackla dessa efteråt.
Men det gick jättebra, jag slutade äta när jag var “nöjd” och det är verkligen ett härligt “friskt” tecken. Att sen kunna kvällsmat som vanligt på kvällen och vanliga portioner dagen efter känns som en jättevinst. Ingen kompensation med varje sig sallader eller träning. Livet fortsatte som vanligt – det är egentligen väldigt simpelt att leva har jag insett.
Sluta göra det så svårt för dig själv!! I och med att jag hade förberett mig på att jag förmodligen skulle känna ångest var det också enkelt att slå bort tankarna efteråt. För ärligt talat, alla känner sig väl inte helt fräscha efter att ha klämt i sig ett par hekto choklad? Jag tror det är rätt normalt att känna så. Men därför var det viktigt för mig att genast släppa tankarna på mängden choklad jag hade ätit och inte ens fundera över mängden extra kalorier som det extra “mellanmålet” inneburit.
Så mitt budskap är: Vad längtar du själv efter att kunna göra?
Är det att baka och äta en kaka med en kompis, beställa hem en pizza efter jobbet, äta frukost ute, laga och äta din favoriträtt, ha filmkväll med några vänner (och godis såklart!!!), äta ett mellanmål mellan lunch och middag, äta något innan du går och lägger dig, börja äta frukost eller är det något helt annat?
Dela med dig i kommentarsfältet vettja! Det är inspirerande för många!
No comments:
Post a Comment